Min Resa

Från svårt sjuk till att följa min dröm…

Det hela skedde ganska snabbt. Från att ständigt vara på språng som bild-och idrottslärare på högstadiet till att sitta i timmar på en stol som ett kolli och stirra rätt in i väggen dag efter dag. Det började 11/11-11. Mitt livs värsta och bästa livsresa. Jag är tacksam att jag inte visste innan vad som väntade mig och min familj. Av vården sjukskrevs jag för utmattning. Men det som borde gjorts var att ta test för att kolla borrelia/TBE. Fast då hade jag inte fått mina 7 års helvete. Och lärt mig allt jag vet idag.

Jag blev till slut min egen läkare då vården stod handfallna eftersom jag bara blev sämre och sämre trots vila, kbt, kurs i mindfulness, psykologkontakt mm. De ville till och med skriva ut antidepressiva till mig. Men då sa jag nej. Jag var inte deprimerad, snarare förtvivlad över att jag inte visste varför jag var så sjuk.

De olika sjukdomssymtomen var brutala. Inom en vecka efter fästingbettet började jag känna att något inte stod rätt till. Idag, snart 13 år senare minns jag naturligtvis inte allt i detalj, men jag blir fortfarande väldigt berörd när jag går tillbaka till den tiden. Mina döttrar var då 4,5 år och drygt 1 år. Jag minns tydligt ett tillfälle när min yngsta satt på pottan och hade kissat. Jag satt på huk framför henne och stirrade dumt på toalettpappret jag hade i min högra hand. Förfärat insåg jag att jag inte visste hur jag skulle göra för att torka henne. Ropade förtvivlat till min man att komma och hjälpa mig.

Hoppet övergav mig aldrig

Smärtan i hjärnan var nästan outhärdlig. Det kändes som om den försökte pressa sig ut ur mitt skallben. Jag hade svårt att prata och stammade ofta, men väldigt många gånger valde jag att inte försöka säga något alls då det var för jobbigt, eller inte ens möjligt att formulera mina tankar till ord. Mitt minne försämrades avsevärt och plötsligt blev ord obegripliga, jag kunde inte förstå innebörden av vissa ord. Jag minns ett tillfälle när min man skulle berätta om något vi skulle göra och han började prata. Han nämnde bland annat klockan två och där tappade han mig. För jag kunde inte för mitt liv begripa vad ”två” var för något.

Förutom smärtan i hjärnan så värkte hela min kropp. Det jag inte visste då var att den och hjärnan var full med inflammationer. Bara att hänga upp tvätt i tvättstugan gjorde att jag grät av smärtan i armarna.

Men. Hoppet fanns där hela tiden. Jag sökte efter något, något som kunde hjälpa mig att bli frisk.

I slutet av 2016 hittade jag ”Utmattningsskolan” av Lena Holfve på Facebook vilket blev min räddning. Ett av stegen till att bli friskare var genom att tillreda min egen ”Guldmjölk” med bland annat den antiinflammatoriska örten gurkmeja. Två veckor, ja på TVÅ VECKOR(!) märkte jag skillnad! Det var som om det sipprade in klart rent ljus in i delar av min hjärna! (Ja, nu sitter jag här med tårar i ögonen igen när jag tänker tillbaka på det tillfället)

Det var startskottet för min långa rehabilitering på 5 år. Trots att jag mår tusen gånger bättre idag känner jag mig inte helt återställd, men jag är ändå LYCKLIGARE än någonsin.

Jag har en fantastisk FAMILJ som betyder allt för mig, jag jobbar med det jag ÄLSKAR mest i mitt liv, att skapa. Dessutom har jag skaffat mig en hobby. Att ODLA!